Regnbågsbron

Rights Ilse "Wilma"
(Ch Shellrick's O'boy - Colgold My Little Bonnie)
18 december 2003 - 27 mars 2016
Vår Wimsan, älskade hund, den mest älskvärda av alla hundar har lämnat oss i otrolig stor sorg o saknad! Hon gjorde inte mycket väsen av sig men hon fanns där, alltid precis intill var man än befann sig så var hon runt benen, o hon har lämnat ett jättestort tomrum i vårt hus, bland våra andra hundar o i våra hjärtan! Alla älskade Wilma, o hon älskade alla! Hon bråkade aldrig med nån, ställde sällan till nåt, har bara tuggat sönder en sak i hela sitt liv, husses glasögon då hon var valp.. men hon var då duktig att tala om det direkt. Hon kom stolt bärande på dom till husse när han kom ur duschen viftandes på svansen o såg väldigt glad ut "titta husse, här får du dina glasögon" att sen plasten på skalmarna var borta, det talade hon inte om. Man kunde ju ändå inte bli arg på henne!
Vem ska nu hjälpa oss när vi renoverar härhemma? Wilma fanns alltid på plats, bar iväg saker som hon tyckte skulle ligga på nåt annat ställe!
Hon har varit lite skröpplig sen sensommaren egentligen.. vi fick operera bort livmodern på henne men inte pga livmoderinflammation utan pga vätskefyllda cystor på livmodern o äggstockarna, sen på hösten fick vi dra 5 tänder på henne som var inflammerade. Men hon blev aldrig helt återställd tyckte vi. Många gånger ville hon inte äta sin mat. Hon kräktes galla men började sedan äta igen.. för några veckor sen åkte jag till veterinären med henne eftersom jag kände att nåt inte var riktigt rätt. Dock hittades inget direkt som man kunde sätta fingret på. Något höga levervärden så det skickades prover för att mäta gallsyran men dom kom tillbaka helt normala.
Men sista dagarna nu i påsk har hon inte ätit i princip nånting. Man såg att hon ville äta men det var som att hon inte kunde få ner nåt. När vi på påskaftonen erbjöd henne oxfilé o hon inte ville ha det så förstod vi att nåt var jättefel! Så vi beslutade då att efter påskhelgen skulle vi låta henne vandra över regnbågsbron för att igen få möta Alicia o Amanda.. men natten till påskdagen kräktes hon flera gånger, hon var otroligt mager o vi såg på henne att hon inte mådde bra så beslutet fick tas omgående, vi kunde inte låta henne plågas ytterligare, vi älskar henne o vill hennes bästa.
Så kl 13.10 på påskdagen så fick hon via en kanyl i benet sömnmedel så hon fick somna in för alltid! Hon låg med huvudet i mitt knä o det tog inte många sekunder efter att sprutan gått in förrän hon var borta för alltid! Hon slipper nu ha mer ont i magen, hon är tillsammans med sina kompisar Alicia o Amanda som väntade på henne vid regnbågens slut.
Sov gott älskade hund vi ses igen, o du lever för alltid kvar i våra hjärtan!

Hovmansbygdens Alicia-Keys "Alicia"
(Eastflash Hurricane - Nattrajens Tanja)
10 maj 2002 - 26 maj 2014
Vår polis, vårt allt, min start på uppfödningen, vår älskade Lisa har lämnat oss och det har tänts en stjärna på himlen men här hos oss är det ett stort tomrum efter henne! Att det återigen ska gå så fruktansvärt fort så man inte hinner förstå att ens hund är så sjuk!
Visst hon var gammal fyllde 12 år den 10 maj, men hon var ju så otroligt pigg ända in i det sista. Visst sov hon mycket, o sista tiden hörde hon inte särskilt bra, men öppnade man kylskåpsdörren då hörde hon o kom som ett skott! För rörlig var hon och hon stod på bakbenen hur lätt som helst samma dag som hon gick över regnbågsbron.. jag har så svårt att förstå att hon är borta.. vill vrida tillbaka klockan, vill ha henne tillbaka, mitt hjärta skriker av sorg efter henne, hon fattas oss och kommer för alltid finnas kvar i våra hjärtan!
Hon hade varit lite flåsig några dagar, först trodde jag det berodde på värmen, för det började när vi fick en värmebölja.. tyckte även att hon drack väldigt mycket vatten, men tänkte samma där - det beror på värmen..
Sen i söndagsmorse åt hon inte upp sin mat, och då blev jag väldigt orolig! Hon har aldrig ratat mat, jo när hon var nyopererad förra sommaren för livmoderinflammation, då åt hon inte de 2 första dagarna, men aldrig annars, hon åt under hela sin sjukdomstid när hon hade borrelia o anaplasma, och det var ju det som gjorde att vi trodde på att hon skulle klara den - vilket hon oxå gjorde.. hon har lurat döden flera gånger, ex så hade hon 4 hjärtstopp på operationsbordet när hon opererades för livmoderinflammationen. Hon var en stark hund!
Fick tid i Katrineholm igår förmiddag.. åkte dit med lite oro men trodde inte att det skulle vara nåt allvarligt.. hon var ju som sagt så himla pigg för övrigt! Veterinären klämde o kände igenom hela henne, lyssnade på hjärta o lungor, allt var bara bra! Sen togs ett blodprov för att se om det kunde ge oss nån hint om att det kanske var nån infektion som hon hade.. där kollades även socker o proteinvärde.
Fick vänta ca 30 min sen kom svaret.. alla värden kanon såsom lever, njurar (vilket är ovanligt på en så gammal hund), socker o protein.. MEN hon hade blodbrist, rätt rejäl sådan.. och för att utesluta att hon hade nån blödning i magen så togs en röntgen.. och bilden visade en tumör 7-8 cm i diameter som satt i anslutning till mjälten.. den tryckte på levern som i sin tur tryckte på lungorna och det var därför hon var flåsig.. frågade givetvis vad man kunde göra, operation iså fall, och prognos? Oftast är såna här tumörer som sitter i anslutning på mjälten elakartade.. så då kändes inte en operation som ett alternativ längre.. hon var ju gammal o man vet ju inte om en så gammal hund överlever en operation, och om det sen ändå visade att tumören hade spridit sig så ville vi inte utsätta vår älskade hund för ett sånt ingrepp.. frågade då veterinären om vi var tvungna att ta beslutet där o då och då sa hon att dessa tumörer består av många blodkärl, ett sånt litet hade förmodligen brustit o därför hade hon blodbrist, om ett större blodkärl, eller flera små brast så blev tillståndet väldigt fort urakut eftersom dom då förlorar blod väldigt fort och att då ta med henne hem o vara livrädd att det skulle hända och veta att hon då skulle plågas, det var ju redan jobbigt för henne att andas det märkes ju, så fanns bara ett alternativ, så Marcus o jag tog beslutet att hon skulle få somna in där o då.. ett fruktansvärt jobbigt beslut och jag hoppas hon förlåter mig för det! Förlåt Alicia - jag gjorde det för din skull!
Så klockan 12.30 fick hon via en kanyl i benet en spruta och hon somnade in i mina armar för alltid med tårarna rinnande nerför mina kinder kände jag hur hon försvann ur mitt liv och upp i himlen o för alltid är borta för mig.
Nu är hon i himlen med sina döttrar Amanda o Daisy och sönerna Zimba o Hugo!
Där finns oxå hennes mamma Tanja och hennes älskade collievän Oskar!
min mamma och Marcus mamma sitter där med dom oxå o väntar på att vi ska komma!
Sov gott min älskade Alicia vi glömmer dig aldrig!

Smultronets As Time Goes By "Amanda"
(Ch Shelteam Dreamcatcher - Hovmansbygdens Alicia-Keys)
23 maj 2005 - 27 december 2013
Att en liten hund kan sätta så stort avtryck i ens liv kunde jag aldrig tro!
Vår älskade Amanda, Mandisen, Makaronen.. ja kärt barn har många namn... finns inte längre kvar hos oss, och hon fattas oss.. det är tomt härhemma utan hennes "prat", denna glada älskvärda tjej som älskade alla, hon finns inte längre o det är tungt, fruktansvärt tufft o tomt!
Från att på eftermiddagen igår var hur pigg o glad som helst, hon hade fått sin lunch, varit ute o sprungit runt som vanligt, släppte in alla hundarna och gick upp för att kolla lite på tv.. när jag kommer ner ca 2 timmar senare ser jag en mycket förvandlad Amanda.. hon har svårt att gå och när hon gick så såg jag att hon hade väldigt ont i magen, hon sköt rygg och var ovillig att gå. Tog med henne till övervåningen o klämde lite försiktigt på magen och hon skrek av smärta. Efter lite rundringning till olika öppna djursjukhus så lyckades jag tjata mig till att få komma till Valla Djurklinik i Linköping. På vägen dit satt jag med handen på Amanda hela vägen, var jätterädd att hon skulle dö i bilen. Väl framme togs blodprov, röntgen o det sattes dropp. Amanda låg hela tiden alldeles stilla, hon var så trött att hon inte ens orkade vifta på svansen, o då är hon sjuk! Efter en liten stund kommer veterinären och visar svaren på blodproverna. Två värden som kollades var levervärden. Det ena värdet ska ligga mellan 10 - 100 och det mäts upp till ca 600, därefter blir det - (streck), på Amanda var det streck! Det andra värdet på levern ska ligga mellan 20 - 250 (tror det var nåt sånt) hennes värde var 600! Så det såg inte särskilt positivt ut. Redan då när jag fick lämna henne och köra hem utan hund så var jag inställd på att hon inte skulle få komma hem igen.. tårarna rann nerför kinderna hela vägen hem, tack snälla Mona för att du kunde stå ut med mig gråtande i telefonen! Kram!!
Hade telefonen bredvid sängen hela natten, hade sagt att dom fick ringa om det blev en försämring.. har knappt sovit nåt alls.. slumrat några stunder.. men så fort jag sluter ögonen så ser jag Amanda framför mig..
Så vid 11-tiden idag på förmiddagen ringer veterinären och berättar att dom gjort ultraljud och att levern var kraftigt förstorad o svullen. De hade även tagit om levervärdena och det mätbara värdet var uppe på 2000 trots att hon då legat med dropp o antibiotika hela natten. Då när hon ringde fattade jag beslutet att jag måste låta Amanda somna in, hon ska inte plågas, hon betyder så oerhört mycket för oss! Hann bara lägga på så ringde Marcus, han var påväg hem från jobbet. Så när han kom hem åkte jag iväg till Valla med tårarna rinnande nerför kinderna.. väl framme hade jag tom svårt att få fram att jag skulle betala för Amanda, ville göra allt klart innan det var dax för avsked.. tjejerna tog med mig in i ett rum o strax därefter kom en sköterska in med Amanda i famnen.. jag tog henne i mina armar o borrade ner ansikte o näsa i hennes päls, andades för sista gången in hennes doft.. gud så svårt.. efter en stund kom en veterinär och pratade lite med mig.. sen gick hon ut igen o jag satte mig tillrätta på golvet med Amanda i famnen...efter ytterligare en stund kom veterinären tillbaka o jag sa att jag var redo, hon försvann o kom strax tillbaka med en spruta med narkos som hon gav Amanda i kanylen hon hade i benet. Hon sa innan hon gav den att det kommer nog inte ta så lång tid innan hon slutar andas eftersom hon är så dålig.. o när hon gett sprutan så tog det bara några sekunder så kände jag att Amanda försvann från mig.. kroppen blev slapp o hon var borta! Min älskade Mandis, min första egna uppfödning finns inte längre. Kl 14.37 somnade hon in och gick över regnbågsbron och är för alltid borta från oss.. gud så jag saknar henne! Nu är hon vid regnbågsbron tillsammans med Smulan, Dolly min Mamma och sin egen pappa Nalle. Jag vet att hon har det bra och hon behöver aldrig mer ha ont, men jag har ont i hjärtat, och den smärtan kommer att sitta i länge.
Amanda - min älskade hund - du saknas oss mycket!
Sov gott!

Teufelwalds U-Smulan "Smulan"
10 oktober 1998 - 12 oktober 2010
Vår älskade Smulan, Smulepul o allt vad hon kallades har genom olyckshändelse lämnat oss.
Hon flyttade till mina föräldrar för många år sedan då hon var oerhört skotträdd och vi bodde ju då i Karlsborg där det skjuts en hel del. Hon blev ett jättestöd för min pappa när mamma dog för 4 år sedan.
Idag blev hon påkörd av en bil på riksväg 49 och bröt bäckenet på båda sidor och har därför fått vandra över Regnbågsbron där Dolly och min mamma väntar på henne.
Min pappa och vi saknar henne enormt. Det blir tomt nu...
Sov i ro älskade Smulepul!

                                                                                                              

Till minne av min älskade häst Dolly

Du kom till oss en sommardag 1986. Stor o ståtlig klev du med lugna bestämda steg av transporten. Gnäggade o sen var du hemma o här var det du som bestämde!
Mammas första ord var - Den stora hästen får du sköta om själv!
Vi hade ju bara haft ponnyer förut. Men snart blev du mammas ögonsten. Min mamma älskade dig högt.
Nu är ni tillsammans igen o kommer aldrig mer att skiljas.

Dolly
2 maj 1980 - 29 november 2007

Du fattas oss!

Dolly i juli 1993 med fölet Dollami E: Amiral

Det finns en bro som förbinder Himlen och Jorden. Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många färger.

Alldeles brevid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt, friskt gräs.

När ett älskat husdsjur dör kommer det till denna plats. Där finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder.
De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som blivit skadade blir hela igen. De leker med varandra hela dagarna.

Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden. så varje dag
springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp.
Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.

Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt.
Dit ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång
in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.

Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.